Oäkta barn

Barnmorskorna

Barnmorskarna var ålagda att föra barnmorskedagböcker för barn födda i hemmet enligt ett reglemente från 1881. De här dagböckerna är dåligt och ojämt bevarande.

För landsbygden finns de i provinsialläkarens arkiv (på Landsarkivet) och för städerna i stadsläkare- eller hälsovårdsnämndens arkiv (kommunarkiven).

Under åren 1778-1917 kunde föräldrarna i födelseboken anteckna sig som "okända". Denna bestämmelse infördes av Gustaf III i det s.k. barnamordsplakatet för att motverka barnamord. Efter 1917 var detta endast möjligt för fadern.

Anmälan om föräldrarnas namn kunde dock enligt barnmorskereglementet fr.o.m. 1856 lämnas i slutet konvolut till pastor att förvaras i kyrkoarkivet som bilaga till födelseboken (serie HIII) och efter 1917 till barnavårdsnämnden i födelsekommunen. Bakgrunden härtill var att barnet skulle kunna få veta moderns namn.



Synen på oäkta barn i äldre tid
Olaus Magnus (1555):

"För beständigt bär den, som blivit född utom äktenskapet, skammens märke på sitt anlete och i sitt hjärta, i det att han menar sig aldrig kunna komma till någon ära, trots att han vet, att det brott, som räknats och alltfor räknas honom till last, inte är hans, utan hans moders ...

Sällan följer dock lyckan den avkomma, som så bliver till, emedan det länder fadern till blygd och ej till heder, såsom Ambrosius säger, med anförande av 3. Kapitlet av vishetens bok:


Moderlös
"Men horbarn ska icke trivas, och säd av en orätt säng skall fördrivas.
Egentligen ganska vanligt och framför allt i födelseböcker från 1600- och 1700-talet.
Men detta är ju en sanning med modifikation. Detta beror ju på att prästen inte skriver ut mammans namn. På liknande sätt gör man i t.ex. mantalslängder (bara ett h för hustrun)


Arvsrätt
Före 1867 saknade oäkta barn arvsrätt helt och hållet. Däremot hade föräldrarna arvsrätt efter sitt oäkta barn.

Fr.o.m. 1867 fick oäkta barn ärva sin moder i den egendom som inte utgjorde bröstarvinges laglott. För arvsrätt krävdes att modern begärt att pastorn i födelseförsamlingen antecknade barnet som hennes i kyrkoboken.

År 1905 fick oäkta barn arvsrätt efter sin mödernesläkt på samma villkor som andra barn oavsett om anteckning i kyrkoboken skett eller inte. Anmälan om arvsrätt skulle ske till dödsboet eller till rätten "inom natt och år", annars gick denna rätt förlorad.

Före 1917 hade barn utom äktenskapet inte arvsrätt efter fadern, även om faderskapet var fastställt.



Adoption

Adoption infördes i svensk lag 1917 och innebär att ett helt nytt familjerättsligt förhållande uppstår. Man upptar en person som sitt eget barn. Tillstånd till adoption erhålls av häradsrätten / rådhusrätten / tingsrätten efter medgivande av kommunens socialnämnd.

Före 1971 förekom s.k. "svaga adoptioner", vilka bl.a. innebar att ett adoptivbarn endast hade arvsrätt efter adoptivföräldrarna och inte efter deras släktingar.

Dessutom ärvde det sina biologiska släktingar. År 1959 infördes regler för "stark adoption", vilka innebar att alla rättsverkningar mellan adoptivbarnet och dess biologiska släktingar klipptes av.

Sedan 1971 är alla adoptioner "starka". En adoption kan ej hävas, den kan dock ersättas av en ny adoption.



Barnunderhåll

Enligt äldre lagstiftning bestämdes underhållet oftast tillsammans med faderskapskapet och innebar, att modern skulle föda barnet de första tre åren och därefter fadern tills det fyllde sju år. Enligt 1734 års lag skulle barnet njuta nödtorftig föda och uppfostran till dess det kunde föda sig själv. Fr.o.m. 1864 ändrades lagen på så sätt, att böter för lönskaläge endast utgick i de fall en kvinna stämde in en man för att han rått henne med barn och han blev ålagd att betala underhåll.

År 1860 fick 1011 män stå till svars inför domstol. Samma år födde 12.181 kvinnor barn utom äktenskapet.
Ofta kanske man gjorde upp i godo.
Fosterbarn

Fosterbarn kunde med stöd av 1739 års legostadga behandlas som arbetskraft.

Om barnet var under 12 år när det kom till ett fosterhem var det förpliktat att stanna till det fyllde 18 år. Med 1847 års fattigvårdsförordning infördes möjligheten att bortauktionera barn till de fosterföräldrar som bjöd lägst. Detta upphörde med 1918 års fattigvårdslag.



Barnets efternamn

Barn antecknades i äldre tid vanligen inte med efternamn i kyrkoböckerna förrän i samband med konfirmationen.
Det namn barnet då fick, kan vara faderns med ett -son eller -dotter efter.
Ibland fick barnet moderns namn med -son eller -dotter efter, t.ex.
Rebeckasdotter.
Var modern omgift, fick barnet istället ofta styvfaderns namn.
Växte barnet upp hos morföräldrarna, fick det ofta morfaderns namn.
http://www.msff.se/Y2005/Aktivitet/tema2.pdf



Sveriges Radio
Släktband
Okända mödrar och spår av barnmorskor
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/91294?programid=2068

___________________________________________________________________


De knäcker gåtor om okända fäder

Barn som tidigare föddes utom äktenskapet fick ofta inte veta sanningen om vem deras pappa var och kände i en del fall inte till någon av sina föräldrar. Deras existens var dessutom ofta förknippad med de allra djupast begravda familjehemligheterna. Alla inblandade är sedan länge borta, men deras hemligheter plockas nu fram i ljuset.



Släktforskaren Berit Aronsson gräver djupt i arkiven för att lösa familjegåtor.
Bild: Jenny Wickberg

Projektet Oäkta barn har startats av Skånes släktforskarförbund och går ut på att skapa en databas med uppgifter om Skånes utomäktenskapliga barn. Registret ska omfatta dem som föddes från det att kyrkböckerna började föras vid mitten av 1600-talet till år 1920. De beräkningar som har gjorts visar att det under den här tiden föddes minst 150 000 barn som saknade uppgifter om en eller båda föräldrar.

– Alla har någon i sin släkt som har fötts utom äktenskapet. För släktforskare är det svårt att komma vidare när de hittar sådana fall.
Syftet med vårt arbete är att ta fram de fakta som finns, om man vet var man ska söka, säger Hans-Göran Nilsson, ordförande för Skånes släktforskarförbund.

Även om en förälder antecknades som okänd i födelseböckerna, så finns det ofta ledtrådar som kan avslöja deras existens. Fram till år 1864 var det olagligt att föda barn utanför äktenskapet. För de barn som föddes fram till dess kan det finnas anteckningar i domböcker och stämningslistor, då barnens pappa har krävts på ersättning. Men den som är nitisk kan också hitta fler sätt att spåra den skyldige.

– Ibland finns det någon uppgift, som en slarvig anteckning om att det är ”Jöns i prästgården” som är pappa. Föräldrarnas namn kan också finnas i de absolutionsregister som prästerna förde, över församlingsbor som kom till dem för att be om absolution, säger Berit Aronsson.

De som arbetar med projektet Oäkta barn är helt inriktade på att ta fram fakta om just föräldraskapet. Att sedan gå vidare och hitta mer uppgifter om de enskilda människoödena är en fråga för de andra släktforskare som tar vid. Men Berit Aronsson, som också är med och registrerar till Sveriges dödbok,  ser vissa mönster.

– Mammorna till de oäkta barnen stöttes ofta ut ur gemenskapen och var hänvisade till ett kringflyttande liv som piga. De sökte sig också till de stora städerna, som Malmö här i söder. Många dog tidigt. Mammorna dog av sjukdomar som kan kopplas till fattigdom och bristande hygien och många barn hamnade hos de så kallade änglamakerskorna, där de inte blev mer än ett par veckor eller månader gamla.

Ville flytta tillbaka hem
Vissa enskilda livsöden sticker också fram.

– Pigan Anna valde att flytta till en annan församling när hon skulle föda sitt utomäktenskapliga barn, men ville sedan flytta tillbaka hem till sina föräldrar. Men den gamla hemförsamlingen sade nej till hennes begäran om att få skriva sig där på nytt, säger Berit Aronsson.

Omvärldens dom drabbade även de oäkta barnen, som länge var uteslutna från många yrken då de inte fick komma in i skråväsendena.

Många års släktforskande
Både Hans-Göran Nilsson och Berit Aronsson har många års släktforskande bakom sig. De började båda med att spåra sina egna och nära anhörigas släkt långt tillbaka i tiden. Efter det har de fortsatt forskningen, men på ett sätt där de egna släktbanden inte är det viktigaste.

– Det är ofta så det blir. Man börjar med att gräva bakåt tills det tar slut och har då en ytlig och skelettmässig information. Sedan börjar det intressanta med att ta fram uppgifter som berättar något om hur människorna levde, vad de upplevde och hur de flyttade och reste, säger Hans-Göran Nilsson.

För Hans-Göran Nilsson och Berit Aronsson har inte släktforskningen lett till några upplysningar som sticker ut i form av släktband med grovt kriminella eller kändisar. Det de har hittat är däremot livsöden som har engagerat dem på andra sätt.

Berit Aronsson har bland annat nystat fram berättelsen om en anfader som
1789 for med fartyget Rättvisan, för att delta i kriget i Finska viken.
Rättvisan bordades av den ryska flottan och de som var ombord togs som krigsfångar. Där upphörde spåret efter Berit Aronssons anhörige.

– Många dog i fånglägren och det var antagligen det öde som drabbade honom också, säger hon.

Ouppklarade historier
Hans-Göran Nilsson har i sin närmaste släkt ett fall av de ouppklarade historierna kring ett oäkta barn.

– Min mormor föddes utom äktenskapet. I det här fallet var det uppenbart då hon fick heta Persson i efternamn, medan hennes mamma hette Olsson. Trots att det var så tydligt var det inget någon i familjen någonsin pratade om, säger han.

Hans-Göran Nilsson har genom sin släktforskning fått indikationer om vem hans mormors far kan ha varit. För att belägga uppgiften funderar han nu på att använda sig av den moderna släktforskningens nya redskap, som är dna-tester där svaret kan ge honom namn på vilka andra han är släkt med och på vilket håll. De namnuppgifter han kan få är de som finns i register som har lagts upp av framför allt släktforskare. Men om han sedan ska ta steget och också närma sig de nu levande släktingar han kan hitta är inte helt givet.

– Man får ha i åtanke att alla kanske inte vill få veta hela sanningen, säger han.

Men att de inom projektet Oäkta barn gräver upp sedan länge gömda familjehemligheter är inte något som han och Berit Aronsson ser som problematiskt.

– Uppgifter kring en persons levnadsomständigheter är skyddade enligt sekretesslagen i 70 år. Under den tiden är det bara de direkt anhöriga som kan begära fram dem. Det vi tar fram ligger alltså längre tillbaka än så. Vi gör det för att hjälpa andra släktforskare. Det är sedan upp till dem att avgöra hur informationen ska användas, säger hon.


FAKTA
Det material som projektet Oäkta barn får fram kommer att bli tillgängligt för släktforskarföreningar, antingen i form av en cd-skiva eller som en betaltjänst till en databas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar