Barnamord

Kvinnorna som mördade sina egna nyfödda barn (1800-tal)
« skrivet: 04 mars 2010 10:29:16 »
Kvinnorna som mördade sina egna nyfödda barn

Att en kvinna dödar sitt nyfödda barn är mycket ovanligt, högst fyra-fem fall varje år uppdagas i Sverige. Även på 1800-talet var barnamord sällsynta, men trots detta det vanligaste brott kvinnor sattes i fängelse för.
Sociologen Gun-Britt Johansson, Umeå universitet, har i sin avhandling sökt svar på vad som drev dessa kvinnor. Hon kan se att de i många fall saknade andra utvägar.
Fattiga, ensamma och förtvivlade riskerade de att ställas på bar backe med sina oäkta barn. Ofta hade de försökt fördriva fostret under graviditeten, men misslyckats. I det ljuset kan barnamorden ses som den tidens aborter.
Det är den 24 maj 1855.
19-åriga pigan Cajsa Johanna Johansdotter i Ankarsund går ensam ut i skogen. Hon är havande, barnafadern är en gift torpare hon tidigare tjänat hos. Graviditeten igenom har hon försökt dölja sitt tillstånd. Nu känner hon att förlossningen är nära.
När smärtorna blir riktigt svåra lägger hon sig ner på marken. Där föder hon ett barn, skär genast av navelsträngen med en kniv, lindar den runt barnets hals och kväver det. Svårt medtagen och förtvivlad gömmer hon barnet vid en torr tall och täcker över det med mossa.
Men därmed är inte händelsen begraven. Husbondfolk och grannar har anat grossessen. Nu märker de att hon mår dåligt och att magen minskat i omfång. De konfronterar Cajsa Johanna. När hon ihärdigt nekar undersöker matmodern och byns kvinnor henne handgripligen och märker att hon har mjölk i brösten. Dagen därpå anländer Cajsa Johannas mor och dottern bekänner för henne. När länsman tillkallas får han hela brottsutredningen i stort sett färdigserverad. Cajsa Johanna ställs inför Lycksele tingsrätt, döms till halshuggning men benådas.

171 rättsfall granskade
Hennes fall är ett av dem Gun-Britt Johansson forskat i. Hennes avhandling bygger på samtliga fall i Västerbotten, Norrbotten och Västernorrland i fångrullorna 1830-1870 där kvinnor förekommer som misstänkta för att ha dödat sina barn. Totalt handlar det om 171 rättsfall, varav hon granskat 32 extra noga.
Vilka var barnamörderskorna? Nästan alla var ogifta pigor, allt ifrån enkla mjölkpigor till tjänstefolk i finare familjer. Men där fanns också ett fåtal kvinnor ur högre samhällsklasser och gifta kvinnor som blivit med barn efter en otrohetsaffär.
Gun-Britt Johansson kan se samband mellan miljöer där många oäkta barn föddes och barnamord. Morden förekom oftare i kustbygder, dit många kom flyttande, industrier byggdes upp och människors band till släkt, grannar och arbetsgivare luckrades upp.

Rädsla, skam, och ekonomi
I nybyggarmiljöer däremot föddes färre oäkta barn. Det krävdes två för att sköta ett nybygge och de flesta gifte sig. Färre otillåtna sexuella förbindelser ingicks. Människor var för fattiga för att anställa pigor och drängar och för ungdomarna fanns få mötesplatser, avstånden var långa.
Vad drev kvinnorna att döda sina små? Rädslan, skammen att föda ett oäkta barn, utanförskapet? Visst såg en sträng, kyrklig omgivning med oblida ögon på en ogift mor, men det var inte bara det, menar Gun-Britt Johansson.
- Jag tror tvärtom att sociala och ekonomiska förhållanden var de viktigaste motiven. När kvinnor begick den här drastiska handlingen var det för att barnet skulle ha hotat deras egna sociala band.
För de allra fattigaste handlade hotet om ren svält. Flera kvinnor hade redan ett oäkta barn, bodde inhyst hos någon och fick mat och kläder mot att de hjälpte till. I det sociala kontraktet ingick att vara ytterst skötsam. Blev kvinnan gravid igen riskerade hon att bli körd på porten. Inte bara hennes egen existens var i fara, utan också det barn hon redan hade.
När det rörde sig om kvinnor i högre samhällsklasser var det på ytan svårare att förstå deras skäl.
- I ett fall hade kvinnan allt förspänt, hon bodde hos sina föräldrar, hade jobb och löfte från en man om äktenskap trots att hon väntade barn med en annan. Men i rätten kom det fram att barnafadern var hennes egen systerson. Det skulle förstås ha skapat stor turbulens i släkten. I ett annat fall var barnets far en gift bonde som var nära vän till familjen.

Dolde graviditeterna
Barnamord har förekommit i alla tider, gärningarna liknar varandra men motiven bakom skiftar, konstaterar Gun-Britt Johansson.
- Genom att studera morden får man kunskap om det tidsrum man undersöker. Barnamorden är som en termometer in i samtiden. Genom dem får man signaler om hur samhället fungerade och vilka kulturella och sociala koder som gällde.
Gemensamt för kvinnorna var att de försökt dölja graviditeten. Omgivningen har ändå ofta anat, men inget sagt. I rätten är de vaga. Jo, nog hade de sett att pigan blivit rundare. Och visst gick rykten att hon varit i lag med den eller den. Men nej, de visste ju inte säkert. I efterhand ter sig deras fåordighet nästan löjeväckande, men den hade sin förklaring.
- Det fanns lagar som reglerade omgivningens ansvar. Om de visste riskerade de att själva fällas, i värsta fall för medhjälp till barnamord. Det gjorde ramarna för kvinnornas handlingsutrymme väldigt små. Ofta blev de i det tysta mer eller mindre tvingade till
barnamord.

Fara för sitt eget liv
Gun-Britt berättar om 25-åriga Anna Charlotta Nilsdotter. Hon lever som inhyses piga i en familj i Täfteå. Så blir hon gravid. Barnafadern, en änkling, vägrar att kännas vid henne. Husbondfolket ser att hon är med barn, men frågar inget. I stället meddelar de bara att Anna Charlotta snart måste flytta. Ingen i byn med omnejd är beredd att ta emot henne i stället. Den smällkalla nyårshelgen 1858 börjar värkarna.
- Trots att det är bitande kallt går hon ut på utedasset. Där vistas hon flera timmar med risk för eget liv. Inne i huset går husbondfolket och förstår säkert vad som händer. Men de ber henne inte komma in i värmen och föda sitt barn. Hela tiden får hon kämpa där ensam och när barnet föds lindar hon in det i ett förkläde med vars band hon stryper det. När det är över går hon medtagen, förvirrad eller bara arg in i huset och sätter sig vid spisen och visar upp sina blodiga händer. Varför avslöjar hon sig så? Jag har svårt att se hennes blodiga händer som annat än en anklagelse mot husbondfolket.
Anna Charlotta döms till döden, men benådas och sätts i stället på tukthus i fem år. Vad som hände sedan vet ingen. Så sorgligt kunde ett kvinnoöde vara, konstaterar Gun-Britt Johansson. De kvinnor som kvävde eller satte ut sina spädbarn i skogen var egentligen inte annorlunda än andra. De var bara ytterst hårt trängda.

Alla män smet inte
Barnafäderna är märkligt frånvarande i rättsprotokollen. Många gånger nämns inte ens deras namn. I några fall döms mannen för "lägersmål", fram till 1855 var sex utanför äktenskapet nämligen olagligt. Straffet var oftast böter till kyrkan. I ett fåtal fall döms män för medhjälp till barnamord och sätts på fästning.
- Man kan få en väldigt dålig bild av männen genom rättsprotokollen, men alla män smet inte undan. Man får hålla i minnet att kvinnor i 99 fall av 100 behöll sina oäkta barn och att de flesta fäderna senare gifte sig med dem, säger Gun-Britt Johansson.
1864 ändrades straffet för barnamord. Samtidigt blev morden fler. Varför?
- Jag tror inte det hade med lagstiftningen att göra. 1860-talet präglades av stora sociala och ekonomiska förändringar och så var det nödår.
Vad hände sedan kvinnorna avtjänat sina straff? Var de evigt fördömda av sin omgivning?
- Väldigt lite finns dokumenterat, jag har bara kunnat följa ett 40-tal kvinnor. Några födde nya oäkta barn, men förvånansvärt många gifte sig.
Så de kunde komma tillbaka till samhället?
- Ja, i flera fall kunde kvinnorna återgå till sina anställningar som om inget hade hänt. Jag får en känsla av att barnamord både var illa ansett och samtidigt påbjudet. Genom sitt handlande hade kvinnan visat ett slags ansvar, att inte ligga andra till last med sitt barn. Jag tror också man hade en annan syn på brott då. Den som bekänt och tagit sitt straff blev förlåten på ett annat sätt än i dag.
Något som förvånat Gun-Britt Johansson var hur lite man i rätten talade om vilka omständigheter kvinnan levde under. Allt kretsade kring lagens kriterier för uppsåt. Om kvinnan hållit graviditeten hemlig, fött i avskildhet och gömt det döda fostret - då var hon skyldig, punkt slut.
- Man talade aldrig om andra uppsåt som kunde finnas, som att hon och barnet riskerade att svälta ihjäl. De enda gånger social bakgrund nämns i rätten är om kvinnan råkar komma från ett fint hem. Då ställs det i kontrast till hennes "mordiskhet".

Fakta
Barnamord och lagen
1734 års missgärningabalk stadgade dödsstraff för uppsåtligt barnamord.
Som uppsåt räknades att kvinnan dolt graviditeten, fött i avskildhet och gömt det döda barnet.
Hittades inte någon kropp, men det kunde slås fast att kvinnan genomgått en förlossning, kallades brottet "fosters läggande å lönn" och domen blev fängelse.
1830-1870 verkställdes dödsstraffen bara i två fall i de tre undersökta länen. De handlade om mord på större barn än spädbarn. Alla övriga dömda benådades av Kunglig Majestät, den tidens motsvarighet till högsta domstolen.
I stället fick kvinnorna sitta av sina straff i fängelse. Strafftiderna varierade från ett-två år till livstid.
1864 ändrades lagen. Fasta strafftider infördes, barnamord straffades med fyra års fängelse, fosters läggande å lönn med två år.
Västerbottens Kuriren

Publicerad: 23 maj 2006

http://www.vk.se/Article.jsp?article=62848

2 kommentarer:

  1. Det fanns en annan orsak till de anmälda barnamorden som var mindre drastisk. Att prata procent är bara löjligt men en del av "barnamörderskorna" var helt enkelt oskyldiga till det som de anklagades för. Att ligga ihjäl sitt barn var en orsak vilket senare blev till plötslig spädbarnsdöd. Min morfars mormors moster var troligen en av dessa. Hon dömdes för barnamord vid Inlands Södre Härads Rätt till döden, vilket stadfästes av Kongl. Göta Hovrätt 18 Aug. 1845, vilket i Högsta Domstolen ändrades till 28 dagars fängelse vid vatten och bröd, uppenbar kyrkoplikt och fyra års fängelse. Två år efter frigivandet höll samma sak på att hända igen men några personer lyckades förhindra att ett andra barn avled. Min morfars mormors moster låg och sov i sängen med sin nyfödda när hon vände sig och fick barnet under sig utan att hon märkte något. Flera personer vittnade sedan om händelsen och till moderns fördel. Hon dömdes senare men jag har inte lyckats hitta domen. Vet bara att det mer handlade om att hon begränsades i umgänget med barn.

    AF

    SvaraRadera
  2. Ja sånt hände förstås.
    Och händer nog fortfarande, om man ska vara ärlig.
    Jag skulle för några år sedan intervjua en kvinna som haft två barn som båda dött i som det hette plötslig spädbarnsdöd. Men ju mer vi pratade desto klarare stod det att hon nog hade legat ihjäl båda barnen som sovit hos henne i en soffa. Det måste läkarna ha förstått också. Ändå var dödsorsaken plötslig spädbarnsdöd. Hon vårdade minnet av dessa barn något helt enormt med altare, hårlockar och en massa andra sparade saker. När ett tredje barn så småningom föddes fick hon hjälp i hemmet dygnet runt tills barnet var så stort att det inte kunde ske igen. Jag kan erkänna att jag var chockad över hennes berättelse och av att hon uppenbarligen inte förstod men sånt händer alltså.

    SvaraRadera